Jag är som du, fast ändå inte..

Min hjärna går på helvarv nästan hela tiden, alla intryck, nya människor, nya miljöer. Det tar mycket på mitt psyke. Att veta att jag inte fungerar som alla andra är det som är jobbigast, att inte kunna förklara varför jag är ledsen, att inte kunna förklara vad som är svårt, bara att det är svårt. 

Försök sök jobb när du inte vet vad du klarar av att jobba med, det enda du vet är vad du inte klarar av.
Hela min värld raserar om något planerat blir avbokat, min hjärna kan inte ställa om sig och gå vidare utan hela min dag blir förstörd. 
 
Jag är ofta ledsen, men jag vet inte varför, så snälla sluta fråga, svaret är lika mycket dolt för mig som det är för dig. Jag önskar att jag visste.
 
Skojar du eller är du seriös? Jag märker ingen skillnad, jag kan inte läsa dig som du kan läsa mig.
Ger du mig inte tydliga instruktioner förstår jag inte, allt är inte lika simpelt. Jag kanske kan fråga samma fråga flera gånger, det betyder inte att jag inte förstår, jag förstår inte för du förklarar på ett sätt jag inte förstår.
 
Jag klarar mer än du kanske tror, jag behöver bara mer tid, jag måste få lära mig på mitt sätt. Bli inte arg för att jag inte förstår direkt, jag gör så gott jag kan. 
 
Jag har autism, jag är som du men ändå inte!