Förbjud försäljning av djur i butik

I min stad har dom en butik som säljer tillbehöver för husdjur. De säljer även djur så som ödlor, fåglar och tamråttor. Jag har valt att inte stödja den butiken och att inte ens köpa saker till mina katter där. 
Det många inte vet är hur djuren som säljs i butik behandlas och hur dom föds upp. Många djuraffärer som säljer djur har t.ex kaniner och marsvin tillsammans i samma bur, visst dom går oftast ihop men kaninen bär på ett virus kaniner inte kan få men som marsvin kan bli riktigt sjuka och dö av.
 
Djuraffärerns arbetare är oftast ganska okunniga och ger fel mat och oftast för fet mat som gör att djuren blir feta. I affären i min stad säljer dom råttor. Det finns en liten skylt bredvid buren där det står styckpris på råttorna, men ingenting om att det är lag på att man måste ha två råttor. Råttor är flockdjur och får enligt lag inte bo själva. Så är det med de flesta gnagare förutom hamster. Hamstrar klarar oftast inte av att bo flera, då har dom en tendens av att döda varandra.
 
Djur som man köper i affär är inte uppvuxna med människor vilket gör dom svåra att få handtama. Köper du ett djur från en uppfödare får djuret daglig kontakt med människor och de är då handtama när de är redo att flytta till sina nya familjer. De som föder upp djur till affärer tänker oftast inte så mycket på hur djuren har de, de är endast ute efter att tjäna pengar.
 
Djur som man köper från butik blir oftast sjuka och lever inte lika länge som djur man köper av en kunnig uppfödare.
 
Jag tycker man borde förbjuda säljandet av djur i butik, butikerna kan istället ha kontakt med uppfödare så personer som vill köpa djur kan få friska och glada djur!



Min resa ledde mig hit

När jag var 15 började den värsta delen utav mitt liv. Jag höll på att avsluta högstadiet och det var dags att välja vad man skulle göra i framtiden. Hur kan man som 15åring välja vad man vill göra när man är vuxen? Med detta stora val stod också andra jobbiga saker och knackade på dörren. 
Jag förlorade många vänner jag umgåtts med dagligen och kände mig allt mer trött, trött på skolan och trött på livet. Jag hade inga som helst planer för framtiden. 
 
Tack vare en mycket ihärdig mentor så valde jag tillslut gymnasie och kom in på mitt förstahandsval. I samma veva hade jag även regelbundna samtal hos BUP. Där fick jag aldrig den hjälp jag behövde, jag kände mig aldrig sedd eller hörd. De pratade väldigt sällan med mig, de pratade om mig genom mig mamma. Mediciner skrevs ut och de som inte fungerade fick jag sluta med och nya skrevs ut. Jag började även med självskadebeteende då medicinerna aldrig fungerade.
 
Jag kommer inte ihåg hur många olika jag har provat men en hel del och jag kan säga att INGEN har fungerat överhuvudtaget. 
 
Jag började på gymnasiet och trivdes till en början, jag flyttade hemifrån för första gången till en stad 15 mil från min hemstad. Jag pendlade hem på helgerna och det fungerade till en början, sedan ställdes för höga krav och skolgången blev för svår, jag hade svårt att förstå många gånger och vågade inte be om hjälp. Jag hamnade efter och det tog också på mitt psyke. Mitt självskadebeteende blev värre och jag var hemma en hel del från skolan. 
 
Jag orkade inte engagera mig och BUP sjukskrev mig då de ansåg att jag var en fara för mig själv och fick inte vara själv. Två veckor var jag borta sedan var det tillbaka till skolan igen. Tillbaka i skolan var stämningen konstig, ingen pratade med mig utan de verkade nästan rädda för mig, eller rädda för att säga fel saker. Jag vet inte vad de fått höra, vad anledningen dom fått förklarade för sig att jag var borta. Men jag klarade inte av det, gick hem efter en halvtimme.
 
BUP sjukskrev mig 6 månader, jag hoppade av skolan. Sov mestadels av tiden under 6 månader, min mamma och jag kom inte alls överrens så jag fick bo hos min farmor och farfar. Jag hade ingen ork överhuvudtaget, jag sov åt och sov. 
 
Tillslut började jag må bättre, jag sökte till gymnasiet igen, kom in på en musiklinje, flyttade hemifrån för andra gången och började i den bästa klass man kan tänka sig. Vi hade de roligaste åren tillsammans och det är minnen jag kommer ha med mig hela livet. Men även fast skolan var bra har mitt mående alltid följt med mig, jag har haft mina bra stunder och mina dåliga. 
 
Jag skulle börja på vuxenspyk i samband med att jag blev 18 men jag kände att jag aldrig skulle få den hjälp jag behövde, för det första de ville göra var att skriva ut mediciner åt mig. Där satte jag stopp, då bestämde jag mig för att jag inte skulle ta hjälp från psykvården mer.
 
Jag kämpade mig igenom skolgången, men jag hade många roliga stunder och många skratt. Men bakom allt hade jag ångesten och sorgen som förföljde mig. Andra året i gymnasiet behöve jag verkligen hjälp, men de satte mig på väntelista.

Då bestämde jag mig för att jag skulle hjälpa mig själv, jag talade om för mig själv att det är okej att vara ledsen, alla är inte perfekta. Det är okej att gråta men det är också okej att vara glad. 
 
Sista året på gymnasiet fick jag en kallelse till psyk, den avbokade jag, jag hade hjälpt mig själv. Jag hade hjälpt mig själv mer än vad psyk någonsin kunna gjort.
 
Jag gick ur gymnasiet med fulla betyg, jag klarade skolan och jag överlevde även fast jag inte fick någon hjälp från psyk.
 
Jag har vänner att tacka, vänner som stod vid min sida genom vått och torrt. Vänner som inte svek mig som många andra gjort. Men jag har även mig själv att tacka, att jag insåg att livet var värt att leva. Att även fast dagar kan se mörka ut så finns det ljusglimtar. Jag kommer alltid ha min depression med mig, den finns alltid där. Men jag kan hantera det bättre nu, jag kan leva med det.
 
Jag är glad att jag lever, jag är glad att jag är där jag är idag. Jag överlevde även fast stigen var mörk, det är inte omöjligt men det är inte alltid heller lätt. Ge aldrig upp, du vet inte vad framtiden har att ge!



5 snabba

  1. Min naturliga hårfärg är ljusröd, ingen av mina föräldrar har rött hår, det har jag ärvt av min farfar.
  2. Jag får visa leg när jag köper energidricka även fast jag snart är 22 år.
  3. Jag älskar saltlakrits och choklad, helt i kombination.
  4. Mitt drömyrke fram tills jag var ca 10 var delfinskötare.
  5. När jag var 16 piercade jag naveln i smyg, min mamma kom aldrig på mig.